Frågor och svar om slirkopplingar

Den här sidan innehåller svar på vanliga frågor samt nyttiga tips och råd.

Slirkoppling (eng: slipper clutch, ger: Anti-Hopping Kupplung, ita: frizione anti-saltellamento)

Vad gör den?

Vad är det för fördelar med slirkoppling?

Hur fungerar den?

Passar den för en gathoj?

Kräver den mer skötsel och underhåll än en vanlig koppling?

Vad gör den?

Slirkopplingen hindrar bakhjulet från att hoppa och studsa vid nerväxling. Problemet är större i motorer med färre cylindrar, högre kompression och mer trimmad motor och ökar vid tuffare körning.

Tillbaka till början

Vad är det för fördelar med slirkoppling?

Med slirkoppling kan hojens fjädring arbeta mer normalt vid nedväxling och det blir lättare att bromsa maximalt. Hojen uppför sig helt enkelt bättre vid ingången i kurvan, vilket minskar risken att krascha och ger möjligheter till snabbare kurvtagning och lägre varvtider!

Dessutom skyddar slirkopplingen motorn från övervarvning om du råkar lägga i en för låg växel.

Tillbaka till början

Hur fungerar den?

I de vanligaste konstruktionerna består kopplingscentrumet av två delar, en inre och en yttre. När du motorbromsar (bakhjulet driver motorn, istället för tvärt om) vrids de två delarna i förhållande till varandra och den yttre delen lyfter upp tryckplattan så att kopplingen börjar slira. Därmed förhindras att bakhjulet börjar hoppa och studsa. Vid uppväxling och gaspådrag fungerar kopplingen precis som en vanlig koppling.

Tillbaka till början

Passar den för en gathoj?

Ja, du har nytta av slirkopplingen även på gatan, speciellt om du kör lite tuffare. Men tyvärr kräver många fabrikat en hel del skötsel och underhåll och livslängden är begränsad. Se närmare under "Kräver den mer skötsel och underhåll än en vanlig koppling?"

Tillbaka till början

Kräver den mer skötsel och underhåll än en vanlig koppling?

Ja, men hur mycket, beror på konstruktionen.

I nästan alla fabrikat av slirkopplingar är kopplingscentrumet tillverkat av aluminium i två delar, en inre och en yttre. Kontaktytan mellan dessa utgörs av lutande klackar, med eller utan stålkulor emellan. Halvorna hålls ihop och stålkulorna hålls på plats av en s.k "spindelfjäder". Fördelen med denna konstruktion är att den är relativt billig att tillverka, men tyvärr har den flera svagheter. Kontaktytorna slits, har hög friktion och stålkulorna gräver spår i det mjukare aluminiumet. Spindelfjädern är känslig för tjockleken på lamellpaketet och utmattas relativt fort. Går spindelfjädern sönder när man kör, kan hela kopplingen haverera. Därför måste kopplingen inspekteras och underhållas med relativt täta intervall. Även om man sköter kopplingen på bästa sätt, måste man ändå räkna med en begränsad livslängd, betydligt kortare än för originalkopplingen. Detta är inget större problem för ett resursstarkt raceteam, där man kanske ändå river ner kopplingen efter varje tävlingshelg, men för gatåkaren som aldrig eller sällan åker på bana blir det mer tveksamt.

Nackdelarna ovan är minimerade i en konstruktion som APTC från Adige. Där består lyftmekanismen av precisionstillverkade spiralskurna kuggar av stål. Den har varken lösa stålkulor som förstör centrumet eller spindelfjäder som utmattas och går sönder. Kopplingen är lika hållbar som en originalkoppling och mycket lättskött. Det visas av det faktum att både Ducati och KTM har APTC slirkoppling som standard i en del av sina modeller.

Tillbaka till början